Acorn

Mitt huvud värker.
Kanske visar det sig att jag sakta håller på att dö.
Antagligen inte.
Jag är för trött för att oroa mig.
Det känns ändå avlägset nu.

Jag sa att jag inte är någon om jag inte projicerar mig själv på andra.
Någon sa något om att se sig själv med andras ögon.

Just nu är jag ingen. Och jag känner det tydligt.
Självömkan. Jag vet. Men vad ska jag göra. nu?
Livet är fullkomlighet, upp till bevis då!