Elinor vill inte vara med!
Jag har haft det bra sen vi sist sågs.
Men nu är allt skit igen! Hurra! Balansen är återställd.
Jag är lost.
Sjuka värld!
som Senegal lägger på sophantering. Och det är alltså en hel del!
Nu har ni något att prata om på fikarasten.
22.22
And she would ask for time, but time is not taken and time is not given
Big in Japan
det snurrar i min skalle. Och det är nära på en underdrift. Ångesten av att jag måste göra ett val inför framtiden överskuggar alla möjligheter och inget känns rätt eller kul. Bara svårt och fel.
Försöker muntra upp mig lite med att kolla lite på tuben. Men det hjälper föga. Har inte träffat någon idag. mer än min sambo en liten stund i morse förståss. Det går mig på nerverna att inte ha något att göra. Eller rättare sagt. Inte ha någon att träffa. Men imorgon kommer Maria och jag tror att allt kommer kännas lite lättare efter det!
Funderar på Piratfest imorgon. Men alla verkar så uppspelta över händelsen så att istället för att det ska kännas kul slår det över och känns mest fånigt och överdrivet. Men lite alkohol kan lösa det mesta :)
Hoppas det är sol imorgom så att jag kan njuta av mina nyputsade fönster ordentligt. Men det verkar vara varannandagsregeln som gäller så jag skulle tippa på att det blir storm och regn.
-.-.-.-.-
I will be your inner source
Search the secrets of my soul,
You might find your longed-for goal
So let me show you how to do
Self-denial can be fun too
Eat my heart, peel off my skin
Obey the voices from within
- Love bores you! - No, it disappoints me.
Elinor, jag tror att du är alldeles för bekväm med din emo-läggning.
Du är Julia Roberts i Closer!
Är jag?
Tvåtusensju vart är du nu?!
Tvåtusenåtta har nu levt i exakt en vecka. Det nya året har kantats av framtidsångest. Det är nu allt ska börja. det är det här året allt ska ta fart. Jag har lovat mig själv att inte skuta det farmför mig längre. Så nu ska listorna skrivas långa.
Tvåtusensju var på intet sett ett mer spektakulärt år än något annat. Och minnen från året är få och otydliga.
Det år som gått avslutades på samma plats som det nya började. Tvåtusensju tog med sig en kännsla av övergivenhet. Skumpa förtärdes med min älskade vän Emelie. Årets först månader fortsatte med att mest hänga på klinten tillsammans med Emelie och Jessica. Tog även en tripp till skövde.
Mars bjöd på många utflykter med Maria, vi besökte tillochmed "hela hallen gungar" hon och jag.
April innebar stora förändringar. Det är inte längre A och jag. Något som länge gått på styltor rasade. Det var humörsvängningarnas tid och många nattliga samtal som jag inte klarat mig utan. Jag och Jessica flyttar tillsammans in vid storatorget. Och nu utspelar sig en helt underbar vår med massor av Almedalshäng och fester.
Sommaren kom och började med den härliga Hultsfredsfestivalen. Jag tog mig dit i "Ronny" tillsammans med Barret, Jessica och Emelie. Och det blev en riktigt lyckad fest på alla sätt.
Efter hultsfred gav inte sommaren så mycket mer för min del. I min husvagn och på jobbet spenderade jag i princip all min lediga tid. Satte upp lappar för att försöka motivera och muntra upp mig själv. Detta med varierande reslutat. Det fanns dock ljuspunkter:
Ett nattligt bad i kalkbrottet med tillhörande buskörning på grusvägar. Bilutflykter med caben. Midsommar och fördelsedagsfirande.Och Besök av världens bästa karl; Cippa! Sommaren avslutas vemodigt med middag på creperiet för att ta farväl av Camilla som försvann till sydligare breddgrader (Malmö)
Sommaren är slut.
Jag flyttar hem till den trevlige herren Kristofer och trivs som fisken. Det blir lite alkohol och lite jobb. Mest små fester hemma hos mig eller hos Emelie. Det blir Jul-Kaka på effes och jag, Maria och Emelie är de vackraste smällkaramellerna man någonsin skådat. 
Sen åker Maria. Det blir tomt och ensamt.
Jag får mitt hjärta krossat och åker på Sverige-turné för att få komma bort. Jag och Emelie ser Kent. Jag besöker Johanna och Camilla. Hittar tillbaka till skövde och bor hos Jessica ett tag.
Julhelgen är snurrig men trevlig.
Nu har alla åkt igen. Tillbaka till sina större, mer spännande städer. Jag längtar också bort. Men jag vill veta att jag väljer rätt. Innan jag väljer. Så framtidsångesten fortsätter.
Sanning
Fulheten.com
This is the place were good taste goes to die.
So you want me to bleed for you when my wounds finally started to heal?
So you want me to cry for you when I smile, when my tears just dried?
So you want me to die for you when my will to live never has been stronger?
So you want me to sign for you as long as I can assure you to bleed?
I just call them Bob... (I guess.)
Samma trams som vanligt rör sig i min skalle
Riva sönder, sy ihop
Tråkbloggande
Jag tror att min resa kanske gett mig nytt perspektiv. Min resa och min bok. Så jag har bestämt mig att stanna en vecka till i Göteborg innan jag drar vidare till skövde. Foten är värre. Vilket gör att jag mest sitter inne. Men det gör mig inte så mycket. skulle gjort samma sak på ön.
Jag gillar öl och ibland duschar jag inte på flera dagar. Är jag en förlorad kvinna?
Det kommer bli en lång kall vinter.
Ungefär exakt såhär sitter jag nu, i Johannas soffa och brevid mig sitter hon. Det är jättekul att vara i Gävle och se hur hon bor och hur allt hon pratat om ser ut i verkligheten. Jag har äntligen fått vilat ut lite. Efter en delad flaska vin och en gråtstund till en tjej-film (med Brad Pitt, såklart) så sov jag som en sten :D Idag ska vi kolla in stan lite.
Kent
Jag vet inte vad jag ska säga om konserten. Mer än att det uppfyllde mina förväntningar. Orgasm för öronen.
Annars var Stockholmsvistelsen mestadels att vara "det tredje hjulet". Men som tur var är det ju ett väldigt vänligt och trevligt par. Så jag led ingen nöd. Nu ska jag käka lite lunch inan vi ska ge oss av. Kommer antagligen mer uppdateringar på Sverige-turnen med tiden. Planen är sthlm-malmö-gbg-skövde. Får se hur det går. Tjipp
Men dura?
För övrigt har jag sovit på golvet inatt, på en ouppblåst luftmadrass, det var inte bekvämt. Hoppas på skönare sängar på den fortsatta resan.
Det intressanta var att vi precis hade hunnit säga att det var skönt att kunna gå på stan utan att träffa folk man känner/vet vilka det är, så träffar vi på den första gotlänningen. I kassan på bolaget på fridhemsplan. Vi stöter även på Jessicas mobils förra ägare TVÅ gånger. Sen stöter vi på Fritz och Anna inne på kvarnen. Där fanns även "JC-killen" att finna alltså, summan av kardemumman: 4 gotlänningar på mindre än ett dyngn i sthlm. Man är aldrig safe!
Jag känner mig förövrigt som en liten tant när jag ser mig i spegeln. Det är nog luggen. Menmen,jag vänjer mig nog.
Aren't you someone I used to know?
Why do you want to talk to me for?
You should have just let me walk by
Memories make us cry
Jag behöver något slags skydd för att hålla känslomässigt retarderade människor borta från mig. Är det någon som vet ett enkelt sätt att lösa detta? För jag orkar inte med att förlora självförtroende åt fler känslolösa hor. Världen gör mig besviken och trött just nu.
Jag vill ha något tryggt. En trygg punkt i tillvaron så att jag kan försöka hitta min plats.
How can you live with yourself?
How come you've got your healt?
I hope you'll burn in hell!
It's you, and the mess you left behind. It's sad, I keep breathing by the phone. It's me, left here all alone.
Tankar:
Är det rätt eller fel att trycka undan sina känslor? När vet man att man sörjt klart? Måste man gråta ut, för annars kommer känslorna komma ikapp en senare i livet? Eller är det bara självplågeri att gå och idissla något man inte kan förändra?
It's just my luck to find someone like you.
Imorse hände något ytters oväntat. Klockan 08.16 vaknade jag av mig själv. Ingen klocka, inte av ljud från honom som jag bor med, utan bara för att jag sovit klart. Underlig kännsla. Jag funderade på att ta en promenad ner till biblioteket eller kanske gå och köpa frukost men jag låg kvar i sängen och kramade kudden. Tre timmar av självömkan gjorde min dag. Nu sitter jag på jobbet och funderar på vad jag ska göra med livet, hur man vet när man verkligen känner någon, vad det förflutna har med framtiden att göra, och självklart... hur länge jag kan klara mig utan att logga in på facebook igen.
Jag prenumererar på undersökningar från åsiktstorget, och just idag frågar de mig: Hur lycklig är du? På en skala 1-10
Ja, hur lycklig är jag?
...Also, you're an ass.
Nu var det 17 minuter sen du pratade med mig för första gången sen det kyliga "hejdå", med ryggen bortvänd, som jag fick för 10 dagar sedan. Det gick inte speciellt bra. Jag är okapabel att dölja hur sårad och bitter jag känner mig. Jag vill visa dig att du betydde lika lite för mig som jag gjorde för dig. Men jag orkar inte. Den jag trodde att du var förtrollade mig. Att sen inse att det bara var ditt skådespel, en roll du gjorde åt dig själv för att passa mig, rasar allt. Jag är inte värd att må såhär. Jag har aldrig sårat någon så som jag blivit sårad. Det värsta är att för dig spelar det ingen roll. Du gör bara samma sak igen, med någon ny.