Riva sönder, sy ihop

Igår läste jag ut min bok. Grinade genom hela sista kapitlet och nu känns det sådär tomt som det kan göra när man har läst klart. Det är även första dagen sen jag lämnade ön för dryga två veckor sedan som jag känner mig riktigt nedstämd. Och då är det ju ändå fredag idag. Vi får se vart kvällen bär av.

Tråkbloggande

Nu sitter jag och uppehåller Niklas dator. Och Jessica och Hugo väntar på att jag ska bli klar så vi kan spela kort. Så jag borde inte sitta här.

Jag tror att min resa kanske gett mig nytt perspektiv. Min resa och min bok. Så jag har bestämt mig att stanna en vecka till i Göteborg innan jag drar vidare till skövde. Foten är värre. Vilket gör att jag mest sitter inne. Men det gör mig inte så mycket. skulle gjort samma sak på ön.

Jag gillar öl och ibland duschar jag inte på flera dagar. Är jag en förlorad kvinna?

Då var det bevisat. Nya empiriska undersökningar visar på att om du har haft oturen nog att bli född till kvinna (XX) måste du vara hjärndöd och visa det om du ska lyckas fånga en partner av det motsatta könet (XY). Om du mot all förmodan skulle ha en åsikt i frågor som involverar något annat än kändisar, ditt egna utseende eller hur man skaffar en chihuahua så är du en arg feminist! Och ingen vill ändå höra din åsikt. så gör det alla kvinnor är födda till, håll käften, se snygg ut och var en accossear till din man!

Det kommer bli en lång kall vinter.



Ungefär exakt såhär sitter jag nu, i Johannas soffa och brevid mig sitter hon. Det är jättekul att vara i Gävle och se hur hon bor och hur allt hon pratat om ser ut i verkligheten. Jag har äntligen fått vilat ut lite. Efter en delad flaska vin och en gråtstund till en tjej-film (med Brad Pitt, såklart) så sov jag som en sten :D Idag ska vi kolla in stan lite.


image39

Kent
Jag vet inte vad jag ska säga om konserten. Mer än att det uppfyllde mina förväntningar. Orgasm för öronen.

image40

Annars var Stockholmsvistelsen mestadels att vara "det tredje hjulet". Men som tur var är det ju ett väldigt vänligt och trevligt par. Så jag led ingen nöd. Nu ska jag käka lite lunch inan vi ska ge oss av. Kommer antagligen mer uppdateringar på Sverige-turnen med tiden. Planen är sthlm-malmö-gbg-skövde. Får se hur det går. Tjipp

Men dura?

Inne på tredje dagen som jag ärat Stockholm med min närvaro. Både jag och Emelie är utslagna efter en lång kväll igår. Det är tungt när man är van att vara hemma och isäng senast klockan tre en festkväll. Det har varit mycket gå, och mycket åka runt i stan. Mer och mindre frivilligt. Ikväll ska vi besöka Underbara bar. Får se hur kvällen tar sig.
För övrigt har jag sovit på golvet inatt, på en ouppblåst luftmadrass, det var inte bekvämt. Hoppas på skönare sängar på den fortsatta resan.

Det intressanta var att vi precis hade hunnit säga att det var skönt att kunna gå på stan utan att träffa folk man känner/vet vilka det är, så träffar vi på den första gotlänningen. I kassan på bolaget på fridhemsplan. Vi stöter även på Jessicas mobils förra ägare TVÅ gånger. Sen stöter vi på Fritz och Anna inne på kvarnen. Där fanns även "JC-killen" att finna alltså, summan av kardemumman: 4 gotlänningar på mindre än ett dyngn i sthlm. Man är aldrig safe!

Jag känner mig förövrigt som en liten tant när jag ser mig i spegeln. Det är nog luggen. Menmen,jag vänjer mig nog.

Aren't you someone I used to know?

But I don't love you anymore
Why do you want to talk to me for?
You should have just let me walk by
Memories make us cry


Jag behöver något slags skydd för att hålla känslomässigt retarderade människor borta från mig. Är det någon som vet ett enkelt sätt att lösa detta? För jag orkar inte med att förlora självförtroende åt fler känslolösa hor. Världen gör mig besviken och trött just nu.

Jag vill ha något tryggt. En trygg punkt i tillvaron så att jag kan försöka hitta min plats.

How can you live with yourself?
How come you've got your healt?
I hope you'll burn in hell!

It's you, and the mess you left behind. It's sad, I keep breathing by the phone. It's me, left here all alone.



I love everything about you that hurts

Tankar:

Är det rätt eller fel att trycka undan sina känslor? När vet man att man sörjt klart? Måste man gråta ut, för annars kommer känslorna komma ikapp en senare i livet? Eller är det bara självplågeri att gå och idissla något man inte kan förändra?

It's just my luck to find someone like you.

Imorse hände något ytters oväntat. Klockan 08.16 vaknade jag av mig själv. Ingen klocka, inte av ljud från honom som jag bor med, utan bara för att jag sovit klart. Underlig kännsla. Jag funderade på att ta en promenad ner till biblioteket eller kanske gå och köpa frukost men jag låg kvar i sängen och kramade kudden. Tre timmar av självömkan gjorde min dag. Nu sitter jag på jobbet och funderar på vad jag ska göra med livet, hur man vet när man verkligen känner någon, vad det förflutna har med framtiden att göra, och självklart... hur länge jag kan klara mig utan att logga in på facebook igen.

Jag prenumererar på undersökningar från åsiktstorget, och just idag frågar de mig: Hur lycklig är du? På en skala 1-10

Ja, hur lycklig är jag?