...Also, you're an ass.
Nu var det 17 minuter sen du pratade med mig för första gången sen det kyliga "hejdå", med ryggen bortvänd, som jag fick för 10 dagar sedan. Det gick inte speciellt bra. Jag är okapabel att dölja hur sårad och bitter jag känner mig. Jag vill visa dig att du betydde lika lite för mig som jag gjorde för dig. Men jag orkar inte. Den jag trodde att du var förtrollade mig. Att sen inse att det bara var ditt skådespel, en roll du gjorde åt dig själv för att passa mig, rasar allt. Jag är inte värd att må såhär. Jag har aldrig sårat någon så som jag blivit sårad. Det värsta är att för dig spelar det ingen roll. Du gör bara samma sak igen, med någon ny.
So let love tear us apart, I've found a cure for a broken heart!
I'm back in Liverpool,
And everything seems the same,
But I worked something out last night,
That changed this little boy's brain,
A small piece of advice,
That took twenty-two years in the make,
And I will break it for you now,
Please learn from my mistake, please learn from my mistake.
Let's dance to Joy Division
And celebrate the irony,
Everything is going wrong,
But we're so happy
Let's dance to Joy Division,
And raise our glass to the ceiling,
Cause this could all go so wrong,
But we're just so happy, yeah we're so happy,
And everything seems the same,
But I worked something out last night,
That changed this little boy's brain,
A small piece of advice,
That took twenty-two years in the make,
And I will break it for you now,
Please learn from my mistake, please learn from my mistake.
Let's dance to Joy Division
And celebrate the irony,
Everything is going wrong,
But we're so happy
Let's dance to Joy Division,
And raise our glass to the ceiling,
Cause this could all go so wrong,
But we're just so happy, yeah we're so happy,
Jag är en tråkig person, med ett tråkigt liv. Ska vi ligga?
Det är tisdag. (det är i alla fall ett steg i rätt riktning.)
Jag som har längtat till helgen sedan i söndags.
Början på den här veckan har varit ofantligigt lång.
Men lärorik. Jag har lärt mig att det handlar BARA om inställning.
Jag har även fått lusten och orken till att påbörja några små projekt jag har tänkt på..
* Brev ska postas till staterna
* Hemlig verkstad ska utövas om kvällarna
* Framtidsplanerna ska undersökas närmare
Jag har förövrigt spånat på fler idéer till den kommande kakan. Men Os-tema var svårare än jag först hade trott. Det enda jag kunde komma på var att klä ut mig till windos vista. vilket både är svårt och föör nördig humor för effes, om inte hela visby.
Jag som har längtat till helgen sedan i söndags.
Början på den här veckan har varit ofantligigt lång.
Men lärorik. Jag har lärt mig att det handlar BARA om inställning.
Jag har även fått lusten och orken till att påbörja några små projekt jag har tänkt på..
* Brev ska postas till staterna
* Hemlig verkstad ska utövas om kvällarna
* Framtidsplanerna ska undersökas närmare
Jag har förövrigt spånat på fler idéer till den kommande kakan. Men Os-tema var svårare än jag först hade trott. Det enda jag kunde komma på var att klä ut mig till windos vista. vilket både är svårt och föör nördig humor för effes, om inte hela visby.
& sen var det dags att börja om...igen.
And everytime I scratch my nails down someone else's back
I hope you feel it
... well can you feel it?
I hope you feel it
... well can you feel it?
"Var misstänksam mot människor som påstår att kärlek är viktigare än fördelningspolitik."
Just nu i denna stund pratar jag med en väldigt nervös tant som har blivit lite sjuk. Hon pratar väldigt fort. Och jag lyssnar inte riktgt, men jag vet vad hon vill ha sagt. Och det enda jag behöver säga är att hennes biljett går att boka om, av, ja, you name it! Men det vill hon inte göra, inte än.
Den här dagen började med att jag vaknade och insåg att jag sovit hela natten med kläderna på. Väl på jobbet är förvirringen total. Efter kanske tio avsnitt "6 i stan" igårkväll så är relationsfrågorna i fokus. Att då tro att internetsnokande ska hjälpa en att förstå är nog inte helt rätt taktik. Kanske är det ett tecken, att ansiktsboken nu inte längre släpper in mig och säger att jag måste vänta ETT PAR TIMMAR! suck. "We apologize for the inconvenience." - Dom skulle bara veta!
Arbetsdagen slutar klockan sexton. Det känns som en evighet tills dess. Jag har redan lyckats peta i mig min tredje kopp kaffe. det kommer ju inte bli bättre. Eller kanske kommer det, för att börja dagen med att snacka loss med exets nya, 6 år äldre, neurotiska flickvän sätter ju oddsen på att det bara kan bli bättre ganska högt!
Hoppas att dagen tar sig.
Den här dagen började med att jag vaknade och insåg att jag sovit hela natten med kläderna på. Väl på jobbet är förvirringen total. Efter kanske tio avsnitt "6 i stan" igårkväll så är relationsfrågorna i fokus. Att då tro att internetsnokande ska hjälpa en att förstå är nog inte helt rätt taktik. Kanske är det ett tecken, att ansiktsboken nu inte längre släpper in mig och säger att jag måste vänta ETT PAR TIMMAR! suck. "We apologize for the inconvenience." - Dom skulle bara veta!
Arbetsdagen slutar klockan sexton. Det känns som en evighet tills dess. Jag har redan lyckats peta i mig min tredje kopp kaffe. det kommer ju inte bli bättre. Eller kanske kommer det, för att börja dagen med att snacka loss med exets nya, 6 år äldre, neurotiska flickvän sätter ju oddsen på att det bara kan bli bättre ganska högt!
Hoppas att dagen tar sig.
Värdelöst bloggande!
@ work. Datorkillen letar virus på ena datorn, snart är det min lilla dators tur. Ska jag vara ärlig tror jag någon borde renas mig på virus snart. jag fungerar inte riktigt som jag ska.
Ne, idag var jag dessutom helt tom. Vet inte alls vad jag ska skriva. Borde låtit bli. Jag pratade med exet igår. Vi diskuterade hur det är att åldras. Hur det är att bli gammal. Jag gnällde (som vanligt) över att alla vänner försvinner. Sen kommer jag plugga och skaffa nya, som också kommer försvinna efter tre-fyra år när det är klart. Och då står man där. Ensam, igen. Hur slutar man vara rädd för det. För ensamheten. Man måste tydligen hitta nån och stadga sig. sen är man klar. Men jag vet inte om jag vill bli klar. eller om jag någonsin kommer vara nöjd med att vara det!
Jag och mina kvinnor trodde alla att det skulle bli lättare med åren. men det blir det inte. allting blir bara mer komplext för var dag som går.
Ne, idag var jag dessutom helt tom. Vet inte alls vad jag ska skriva. Borde låtit bli. Jag pratade med exet igår. Vi diskuterade hur det är att åldras. Hur det är att bli gammal. Jag gnällde (som vanligt) över att alla vänner försvinner. Sen kommer jag plugga och skaffa nya, som också kommer försvinna efter tre-fyra år när det är klart. Och då står man där. Ensam, igen. Hur slutar man vara rädd för det. För ensamheten. Man måste tydligen hitta nån och stadga sig. sen är man klar. Men jag vet inte om jag vill bli klar. eller om jag någonsin kommer vara nöjd med att vara det!
Jag och mina kvinnor trodde alla att det skulle bli lättare med åren. men det blir det inte. allting blir bara mer komplext för var dag som går.
Saknar det som var förr & jag..
Undrar.