Acorn

Jag vaknade av ett telefonsamtal och insåg hur överlycklig jag är att inte ha den älskade hårboll jag kallar hundkräk hos mig denna morgon (Okej, mer eftermiddag). Hur mycket jag än gillar det lilla odjuret så slipper jag idag att gå ut i snö och rusk. Plocka upp bajs och jag kan göra vad jag vill.

Jag börjar vänja mig med att vara ensam. Jag har insett att det kanske inte är så dödligt som jag trott. Även om jag bli väldigt uttråkad och fortfarande älskar att umgås med människor så har jag nog funnit lite ro.

Nu antar jag att jag ska fortsätta med att göra ingenting. Det är jag ganska bra på.
Ska bara passa på att hylla min kära vän "Fimbulvtr" som alltid finns där och har tråkigt med mig.

tjing.