Det kommer aldrig förändras.

Mitt huvud värker och känslorna ligger utanpå just nu.
Vill inte skriva för mycket om det, men samtidigt är det skönt att få göra det.
Jag har slutat spela spel. I alla fall inför mig själv. Och jag försöker att vara ärlig.
Jag tror att jag lyckas ganska bra.
Det finns så mycket outtalade saker som bara förstås ändå.
Men kanske vet inte mina vänner det jag tror att de vet.
Jag har alltid kännt mig tvungen att kämpa. Att tävla. Aldrig varit tillräcklig.
Aldrig vunnit. Förrens nu. På senare tid går det bra för mig också, men det gamla hänger kvar och biter en i benen. Så det som då fick mig att må bra. Jag vill ha kvar illusionen av att det var jag. Jag som förtjänade det. inte bara råkade få det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback